• Prenumerera

    bloglovin
  • Prenumeration via epost

    Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

    Gör som 26 andra, prenumerera du med.

  • Kategorier

  • Meta

KAJSALISA FLUMMAR RUNT I LONDON DEL 8

Jakten på Copenhagen Fields.

DSC_3190Kings Cross Station, känt för perrong 9 1/2 i Harry Potter

Jag var lite tveksam först, visst, moster Kajsa ställer upp men det här:

”Du menar alltså att jag bara skall stövla in där” sa jag frågande till min syrras gubbe, ”sen skall jag alltså fota Copenhagen Fields.”

”Om du har lust alltså, dels är du väldigt social, dels är du en duktig fotograf” svarade han insmickrande.

Okej, i London har jag ätit på lyxkrogar klädd som hårdrockare, klättrat ned i underjorden ett par gånger, besökt skumma källarklubbar och nästan fått öronen urblåsta av hårdrocksband, dessutom gått in i kryptor med fallfärdiga likkistor från 1800-talet.

Men frågan är om inte det här är det underligaste jag gjort hittills.

Givetvis accepterade jag och jag lovar er som läser det här att jag hade inga känningar alls bland dom som jag träffade.

Men nu tar vi det här från början och flyttar oss 104 år tillbaka i tiden till 1910, för att få lite perspektiv på det här.  Drottning Viktoria har varit död i nio år och efterträtts av sin äldste son på tronen Edvard VII. Piccadillylinjen i tunnelbanan med sina vackert kaklade stationer som jag fotat en hel del av, lagt ut i bloggen och åkte hit med, är 4 år gammal

Harry Gordon Selfridge, just det han på TV, öppnar sitt varuhus i London för första gången. Eftersom han konstaterat att Londonborna är rätt efterblivna när det gäller shopping. Även Titanickatastrofen och slakten i första världskrigets skyttegravar ligger några år framåt för Londonborna.

Något som inte är lika känt är att samma år samma år bestämmer ett antal gentlemän i staden att starta världen första och ännu nu existerande modelljärnvägsklubb. Det är ättlingarna till dom jag skall hälsa på och fota Copenhagen Fields åt mina nyfikna släktingar.

1614.131230b.indd

Självklart ställde jag upp, älskar vansinniga utmaningar. Gör man inte det kan man hamna i comfortzoonen och den är farligt tråkig. Dom hade tydligen visningar klockan 19.00 på Torsdagar, men jag vägrade att gå dit utan present så jag fick med mig senaste numret av en svensk hobbytidning.

Som ni förstår så finns det en modell av Copenhagen fields där. Området är uppkallat efter att Danmarks ambassadör bodde där på 1600-talet. Det blev sen Londons boskapsmarknad i mitten av 1800-talet. Men modellen skall skildra 1930-talet när det var ett typiskt arbetarområde med bostäder och industrier, samt järnvägar härs och tvärs. Det låg norr om Kings Cross station som jag gick av vid. Google Maps stämde inte, men jag kollade för säkerhets skull gatan på en orienteringstavla. Det sitter många sådana uppe i London.

DSC_3158 kopia

Till slut hittade jag gatan och efter ännu mer letande huset,den här mannen öppnade dörren och såg frågande på mig. Jag presenterade mig för honom, som visade sig vara ordförande i klubben och undrade om det där med att dom hade visning på Torsdagar stämde, eller hade mina släktingar missförstått det här?

Jovisst, det var bara det att dom fick besök så sällan att han glömt bort det. Jag fick en rundvandring i lokalerna och passerade deras stora bibliotek där två äldre gentlemen nyfiket tog emot den exotiska tidskriften för läsning och arkivering. Sen bad han om ursäkt och sa att jag fick flumma runt i lokalen själv om jag ville, ordföranden var upptagen med introduktion för nya medlemmar.

Dags för lite mingel bland äldre manliga engelska modelljärnvägsnördar.

DSC_3159 kopia

Började allvarligt fundera på vad jag pysslade med, men så drog jag mig till minnes att jag en gång berättade i den här bloggen om när jag körde ett styrketräningspass på ett gym, som låg inne på en gambiansk militärbas och bestämde mig för att det var mer anticharter än det här. Här kunde jag ju dessutom fotografera utan att bli fängslad. Han på bilden och jag visade sig ha ett gemensamt intresse, fotografering. Vi diskuterade min kamera en lång stund.

DSC_3160 kopia

Skall man mingla så är det ju alltid trevligt att ha en pint bitter till hands, naturligtvis hade klubben en egen pub, jag kom fram till att det bästa med engelska modelljärnvägsklubbar är deras pubar.Tog en öl och började mingla.

DSC_3171 kopia

Nu var det ju här med Copenhagen Fields, först blev jag lite besviken över vad jag såg, jag hade väntat mig en jättestor anläggning, men det fanns inte, dom här sysslade med något som dom kallade layouts. Man byggde alltså anläggningar  som är nedmonterbara, sen visade man upp dom på mässor. Copenhagen Feilds var tyvärr nedmonterad . Men fanns mycket annat att titta på man höll på med en ny layout.

DSC_3173 kopia

Det ser nästan verkligt ut.

DSC_3180 kopia

Sen fick jag lära mig ett nytt ord ”fiddleyard”. Det har inget med fioler att göra utan det är en plats på anläggningen där man kan plocka med tågen utan att det syns. Stora fingrar och händer är inte snyggt i landskapet, man kör undan tågen bakom anläggningen.

DSC_3187 kopia

Men nästa layout är redan på planeringsstadiet, här ett sammanträde där man diskuterar spårplanen som ligger uppritad på bordet. En verkar tveksam och ruskar på huvudet, men tillslut nickade alla.

Sen något jag föll pladask för.

Den här layouten.

DSC_3170 kopia

Den var fantastisk, över 60 år gammal, nu började jag begripa mig på det här. Det kanske inte är så kul att bygga på samma anläggning i 104 år, man tröttnar liksom. Mindre projekt gjorde ju att man blev klar snabbare. Sen sparade dom ju allt i alla fall. Huset dom har är fyra våningar högt så det finns utrymme. Tydligen var det  rätt många finansmän från City of London med i dom första generationerna av medlemmar och dom har förvaltat kapitalet väl, så klubben har god ekonomi.

DSC_3183 kopia

Visst är det här fantastiskt. Sen fick jag en sak bekräftad när det gäller mina reseacharbeten. Jag brukar ju köpa hem lite modelljärnvägssaker som presenter när jag är här. London med sina 8 miljoner invånare har ingen bra butik, det lilla jag hittat har funnits på Hamleys, London transport museum och en lite butik vid Waterloo Station, men dom höll besviket med om att det var det som fanns.

Nu blev det ju inte några bilder att visa upp på Copenhagen Fields men jag lyckades med något som nästan var bättre. Fick träffa en av dom som ledde projektet på 80-talet.

Det visade sig vara en kvinna i 50 årsåldern!

Vi hade en intressant pratstund  och hon berättade hur hon och hennes man sprungit runt bland rivningshusen, fotat mätt och dokumenterat hela stadsdelen. När det sen var rivet och layouten uppbyggd fick hon kritik av besökare för att det inte sett ut så. Folk minns sin egen verklighet. Jag ställde aldrig frågan om hur det var att vara kvinna i den här församlingen, kändes bara löjligt att fråga.

Naturligtvis finns Copenhagen Feilds på Youtube,  Finns det något som inte finns där? Kolla in dom här två filmerna, dom är fantastiska. 

Det var dags att ge sig av, avslutar med en bild på några handbyggda saker i ett vitrinskåp, om några dagar skulle jag åka hem och bestämde mig för att  retas med mina släktingar, för att dom inte har byggt en fiddleyard.

DSC_3166 kopia

 

Givetvis är inte det bästa med Londons äldsta   modelljärnvägsklubb deras pub. Det bästa är dom trevliga gästfria människorna där och deras fantastiska modeller.

Men en pint bitter sitter ju inte fel när man minglar runt.

KajsaLisa

 

6 Responses

  1. Det här inlägget är helt i min smak som du förstår. När jag sett bilderna på ”herrklubben” hade jag tänkt att säga att du nog var den första kvinnan i dom lokalerna. Men där fick jag ju fel…
    Modelljärnvägar är helt fantastiska och det är verkligen entusiaster som lever för det. Visst är det 1000 gånger roligare att leka/bygga med ”the real thing” än att knappa på iPads…

    PS. Vet inte om jag berättat det, men min pappa hade en modelljärnväg spår H0. Även han byggde husen m m själv. Han sålde den sedan, vilket jag aldrig kommer att förlåta honom… DS.

  2. Den bästa sortens resa är just att hamna på den typen av ställen, vilken fantastisk grej!

  3. Hahaha, ”de fick besök så sällan att han glömt bort det” :))

    Vilken upplevelse! Det är ofta sådana här händelser som blir de bästa på resorna. Det oväntade. Jag skulle inte vilja bygga modelljärnvägar själv, men det är väldigt fascinerande och imponerande. Dessutom tycker jag att det är så snyggt med gamla lok, både modell och normalstora. Vilka entusiaster… att fota, mäta och dokumentera en hel stadsdel och sedan återskapa den i ministorlek. Skall titta in på youtubelänken också.

Kommentera

%d bloggare gillar detta: