• Prenumerera

    bloglovin
  • Prenumeration via epost

    Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

    Gör som 26 andra, prenumerera du med.

  • Kategorier

  • Meta

HEAVY METAL MANAGEMENT OCH LITE PINSAMMA SNUSKIGHETER.

Jag blev lite frågande till hur jag skulle svara på frågan pinsammaste i Annikas Bokbloggsjerka.

#Blogg100 (62)

Litterära pinsamheter kan ju tolkas på olika sätt. Antingen beskriver författaren en pinsamhet eller också så är författaren pinsam jag skall ta exempel på bägge och börjar med den sista.

flumskolan

Vill man hitta rent pinsam litteratur kan man besöka Aftonbladets podcast flumskolan där ett gäng recenserar böcker med en blandning av stand up. Det är böcker som aldrig borde skrivits. Det kan vara politiker som aldrig borde gett ut sina memoarer, eller opinionsbildare som ologiskt spyr galla så det blir pinsamt kul. Självklart måste jag välja en bok.

Nej det blir inte Maud Olofssons memoarer, där hon berättar om hur hon plågar personalen med allsång. Det roliga är att hon inte begriper hur pinsamt det är vilket läsaren gör och vad personalen tyckte vill jag inte ens tänka på. 

heavy-metal-management

Nu över till boken Heavy Metal Managment, skriven av två riskkapitalister. Eftersom jag själv är rätt inne på den nischen som fotograf, så blev den extra rolig och gívetvis pinsam. Att välja Ozzy som förebild när man pratar ledarskap, bara det. 

Nej jag har inte läst den fast den finns hos Adlibris, jag skulle troligen skratta ihjäl mig, men frågan är om jag vill bjussa dom här grabbarna på 198 kronor. 

Andan i boken verkar vara följande:

Två grabbar lite leisure i beiga chinos och piketröjor med krokodil på kliver ut genom porten på Handelshögskolan, går tvärs över gatan in på Anchor Bar ( Ett hårdrocks och bikerställe i Stockholm) , hänger över bardisken med varsin öl och tycker dom är skitcoola för dom vet vem Ronnie James Dio är typ. 

Kan det bli mer pinsamt?

Gå gärna in och lyssna på någon recension i podcasten, ni hittar säkert en egen favoritpinsamhet, utmärkt när man diskar eller dammsuger.  

 

Nu över till den skrivna pinsamheten några rader min bok som aldrig vill bli klar, pinsamt nog. 

Det går att läsa om hur situationen uppstod under fliken ”Mitt Romanprojekt”. under min header

En resume: Ett halvår tidigare under vintern träffade jag Mike, basist i dödsmetallbandet Satans Fist, som led av för tidig utlösning (på Anchor givetvis). Under ett one night stand föreslog jag att han skulle använda sina fingrar istället, för att återupprätta hans självkänsla. Nu har jag semester och befinner mig på E-fyran strax innan Nyköping en tidig morgon, slår på radion för att höra min favoritrockkanal. . 

dsc766

”idag har vi med oss Mick och Steve från Satans Fist i studion.”

Jag hajade till när jag hörde bandet nämnas.

”Ni skall köra en akustisk grej från er nya platta som släpps i September. En ballad vad har det tagit åt er , Satans Fist är ju bland det hårdaste som finns ?”

”Äsch, det var så här att vi satt i turnebussen i vintras på väg mot Göteborg för en spelning på Sticky Fingers, Mike och jag hade träffat två tjejer kvällen innan, sen blev han nykär och satt och gnolade på något, så vi fram gitarrerna. Ett utslag av kreativ bakfylla, men det var bara på kul. Jag tror inte  Mike har glömt den där tjejen än.”

Kände att jag började känna mig alldeles skakis och hade svårt att koncentrera mig på körningen, nu hörde jag Mike ge igen.

”Snacka inte så mycket, den där galna blondinen hon hade med sig upp till dig körde ju slut på dig fullständigt.”

Jag fnissade till och tänkte ringa Linda, men jag hade fullt upp med att kolla på vägen och lyssna. Radioprataren avbröt och tyckte dom kunde skippa detaljerna i radion. Ett intro på gitarren sen började bägge med mjuka röster som knappast lät dödsmetall.

dsc823

”Little red haired girl so sexy in her leather jeans”

Shit kunde inte koncentrera mig på vägen längre. Jag såg Mikes oskuldsfulla blå ögon och hans pipskägg framför mig. Dessutom gjorde den här balladen att jag kände hans mjuka fingrar på ett ställe dom inte borde vara, när man framför en Toyota med utsliten krängningshämmarbussning i 100 kilometer i timmen på E-fyran. Såg en trafikkontrollplats över Mikes axel, två val antingen svänga in eller slå av radion vilket jag absolut inte tänkte göra.

”Little red haired girl she dress me of whid her green eyes.”

 

Snabbt in och tvärbromsa. Medan jag slog på varningsblinkersen letade sig Mikes hand upp under min svarta korta sommarklänning. Nej det kunde inte vara hans, han satt ju i en studio i Stockholm och sjöng för mig. Men jag fantiserade, det var mycket skönare när hans fingrar försvann in innanför mina trosor än att mina gjorde det.

”Her small fingertipsrunning down my spine”

Jävla säkerhetsbälte!

”Her red lips rambles down my chest”

Herregud jag dör, såg en imfläck från min tunga flåsande andning på vindrutan medan Mikes fingrar smekte mig med långsamma rörelser upp och ned över mina läppar och började leta sig längre in

Men just som the little red haired girls black nails was drilling in hes back och jag var på väg in i någon form av sexuell extas, bankade det på sidorutan, Jag hoppade till och nu såg jag inte Mikes vackra ögon längre utan ett par med påsar under som satt på en medelålders manlig polis.

poliskontroll-4

Drog snabbt ut handen, tackade Gud att jag hade solglasögon på och vevade ner rutan.

”Hur var det här då,” frågade han med barsk stämma.

”Ja, jo, jodå, det var en piggelin.”

”En piggelin?” Han tittade undrande på mig.

”Ja alltså, du vet en sån där grön isglass, den ramlade av pinnen och ned mellan benen, det var så obehagligt att jag var tvungen att köra in här.”

”Har du fått tag på den?”

”Eh nja, nej den har nog smält, känns lite blött faktiskt.

”Körkortet .”

”Här, ser det bra ut?

”Ja men ät inte glass när du kör i fortsättningen, sen får man inte köra in här utom i absolut nödfall givetvis.”

”Jo, jag förstår det förlåt.”

Shit vad pinsamt, men vilken tur att jag kom på det där med isglassen, det verkade som han gått på det eller hade han det? I backspegeln såg jag två gapskrattande manliga poliser sitta i en polisbil. På något sätt slätade känslan av att jag var så betydelsefull att elaka dödsmetallband skrev små söta hårdrocksbalader om mig, ångesten över min totala brist på trafikvett.

KajsaLisa

 

6 Responses

  1. Då klockan är drygt 0:30 å jag har nattsuddat så hänger jag inte alls med här i ditt långa inlägg. Om jag orkar ska jag göra ett nytt försök imorgon, men jag tvivlar;-)

    PS. Visst är det aningen pinsamt att din bok aldrig bli färdig;-) DS.

  2. Haha, jag gillar snabbtänktheten! En Piggelin, det ska jag komma ihåg vid behov 😉

  3. inte äta och köra bil, sånt gör de bara i B-filmerna – och boken kanska blir klar ändå.

Kommentera

%d bloggare gillar detta: