• Prenumerera

    bloglovin
  • Prenumeration via epost

    Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

    Gör som 26 andra, prenumerera du med.

  • Kategorier

  • Meta

VISST ÄR DET UNDERLIGT.

Jovisst, när det gäller #Blogg100-utmaningen så är jag som nollåtta previligerad.

Bara ta tunnelbanan till Rådmansgatan, gå Tegnergatan  svänga av på  Birger Jarlsgatan, glida in på Intellecta Corporate och delta i eventet som Fredrik Wass bjöd in till  för att avsluta Blogg100 utmaningen.

Vi var några bloggare som klev ur våra sociala medier och blev riktiga människor IRL

Vad är då en bloggare?

DSC_3538

Efter det här eventet har jag dragit en underlig slutsats. Det går inte att svara på, att man är bloggare betyder bara att man valt ett visst sätt att kommunicera på. Det är ungefär som att kategorisera folk som telefonpratare eller mejlskrivare, det säger absolut ingenting om människorna bakom. Det finns folk som bloggar om sitt företag, sin familj, sina fritidsaktiviteter, politik och allt möjligt annat, det finns ingen gemensam nämnare.

Nu till det konstiga.

DSC_3541

Samla en massa bloggare i samma rum,  folk känner inte varandra, dom har helt olika liv, bloggar om olika saker o.s.v. Alla pratar med varandra, lyssnar till varandras föredrag och är engagerade i samtalen till max.  Scenen i rummet växlar, folk byter plats, nya  samtalsämnen, nya människor, några föreningar för inbördes beundran gömmer sig inte i hörnen och det behövs ingen styrning av det, för det sker spontant.

Min poäng i det hela är att tänk om man bara samlade ihop helt olika människor i ett rum och när stämningen börjar likna den som är i väntrummet i närmaste vårdcentral klockan 10.00 en Onsdagsmorgon, så hoppar en glad moderator in och tjoar.

Varför  är ni så tysta, ni har ju något gemensamt, ni pratar väl i telefon ibland. Nej, det skulle naturligtvis inte fungera, ingen kommer att vrida på huvudet och fråga den bredvid, vad brukar du prata om i luren?

Två olika sätt att kommunicera och ändå är skillnaden avgrundsdjup.

Kan det kanske bero på att………..

DSC_3539

Nej, absolut inte, jag älskar Brooklyn Lager, men vi tog det lugnt på den fronten. Jag tog bara en och när jag gick fanns det massvis kvar, men den   alkoholfria ölen  var slut. Gick rätt tidigt eftersom jag skulle tillbaka till jobbet, så inget festande den här gången.

DSC_3540

Bildbevis, min urdruckna Brooklyn lager och till vänster min alkoholfria.

 Men varför, vad är svaret?

Äsch, fråga inte mig, har inte en susning, men varför bry sig om det när man har kul.

KajsaLisa

Just det, skall passa på att tacka den bloggare jag fick bilderna av, tyvärr sa han inte vad han hette så jag kan länka. Glömde kameran och han meilade några åt mig.

INTRESSEKLUBBEN ANTECKNAR

 

#Blogg100

(100)

Jaha, Måndag, saknar all inspiration, vad skall jag skriva om idag då?

Fan måste komma på något att skriva om, jag går ju i mål i utmaningen #Blogg100

Men vänta nu.

Eftersom jag skriver om att jag gick i mål i utmaningen #Blogg100 och det här är mitt hundrade #Blogg100-inlägg, så handlar det här inlägget om att jag gått i mål i utmaningen #Blogg100.

OCH ????????

Visst, skittråkigt att skriva om, vad förväntar jag mig för kommentarer, typ den här:

”Shit Kajsa, vi borde förstått det eftersom det stod #Blogg100 (99) i inlägget igår, men vi lyckades inte lösa den gåtan, vilken smart intrig”

Tror ta mig fan jag skall börja skriva pusseldeckare.

Okej om intresseklubben antecknat klart så fortsätter jag väl då.

Bara för att göra det här inlägget lite roligare tänker jag lägga in den bild som vann omröstningen som bästa bild under min #Blogg100-serie

Den här bilden.

DSC01335

Detta är juryns enhälliga beslut om min bästa bloggbild under hela min #Blogg100-serie, som jag tagit och dessutom inte är en repris. Juryn bestod av mig  och jag hade bara en röst så det blev storslam.

Visst blev det här inlägget mycket roligare nu?

Okej, ni kan somna om.

Va, har ni sovit hela tiden!

Okej, vi tar det här från början.

Jaha, Måndag, saknar all inspiration, vad skall jag ………………..

o.s.v.

Hur som helst, tack Fredrik för en kul utmaning.

(Länk)

KajsaLisa

MIN HYLLNING TILL NATIONEN

EN RAPSODI ÖVER SVENSKHETEN I BLÅTT OCH GULT

Jag har inte hunnit tagit några bilder till Marits helgbild, men jag lägger in några gamla bilder med tanke nationaldagen i fredags.

#Blogg100

(99)

svenska_flaggan

Ärligt talat så känns nationaldagen lite fånig, vad firar vi egentligen ? Att Gustav Vasa blev kung den här dagen, vilket han egentligen inte blev eftersom Sverige då hade den Julianska kalendern som var tokfel sådär på 14 dagar.  Sen skrev Karl den fjortonde under en regeringsform den dagen.

 

Frågan är ju varför norrmän och fransmän är så glada på sina nationaldagar och inte vi. Själv tycker jag det känns lite påklistrat. Det här drogs igång av Arthur Hazelius i slutet på 1800-talet, när han öppnat Skansen var det fest den dagen. Sen om man går tillbaka till den tiden, så började folk bli mer samhällsmedvetna, ställde krav på åtta timmars arbetsdag, jämlikhet allmän och lika rösträtt, för män och kvinnor.

Reaktionen blev från dom konservativa krafter som inte ville släppa ifrån sig makten, att hylla kungen, fäderneslandet och givetvis den svenska fanan. Svenska flaggans dag som det hette innan, är en konstruktion från början av 1900-talet.

Alltså: Medan USAs nationaldag den fjärde juli handlar om segern över engelsmännen och grundandet av en nation. Norges 17de Maj om att dom blev fria 1814 från danskarna, innan svenskarna klampade in några månader senare. Fransmännen om stormningen av Bastiljen under revolutionen 1789, då man satte sig upp mot överheten med krav på frihet jämlikhet och broderskap.

Medan vi svenskar firar reaktionen på våra egna frihetssträvanden, inte underligt att det blir lite fel.

Men nu skall jag till Marits helgbild i alla fall hylla svenskheten med några bilder i gult och blått.

Demokrati och mötesfrihet

DSC_2128 (kopia) 2

Hellre blöt än nedskjuten

Vi var sena med demokrati i landet men vi har hållit fast vid den. Bilden visar ett försök från ett blött möte i Vasaparken förrförra sommaren, med Stefan Löven. En tjej återtar svenska flaggan från rasisterna som försöker få monopol på den. Sen är ju den riktiga nationaldagen på Midsommar och ärligt talat tycker jag den här flaggvarianten i galon, är mer praktisk då än den vanliga. Stå på en lerig gräsplan med en sned midsommarstång och sjunga Ulf Lundells  Öppna landskap i ösregnet, kan det bli mer svenskt?

En hyllning till den svenska ingenjörskonsten.

DSC_1167 (kopia) 2

Nej, nu måste vi ha fint väder i bloggen, vi älskar ju blåa sommarhimlar. Vårt väder är ju annars typiskt svenskt, inga katastrofer utan mer småjävligt, lite lagom alltså. En gul byggkran vid bygget av Citybanan mot en blå himmel. Kunde dom inte vridit på den där förbannade kranen ett kvarts varv så hade det blivit en svensk flagga,.

Nu är jag typisk svensk, aldrig nöjd alltså, vidare till…

Vår skruvade självbild.

DSC_1168

Vi svenskar är tydligen ordningsamma och laglydiga. Men också avundsjuka, har jantelag, och tillknäppta. Låt oss bena ut det här.

  • Nej, vi är inte mer avundsjuka än några andra. Ropa på den svenska avundsjukan handlar ofta om maktspråk för att slippa diskutera orättvisor. Vi leder troligen ligan i demokratiska länder att ha minst strejker t.ex. Sen finns det ju alltid egon som anser att dom inte får den uppmärksamhet dom förtjänar, att då inbilla sig att alla är avundsjuka känns ju bättre än att inse att ingen bryr sig.
  • Däremot älskar vi svenskar som nått framgång utan att det stigit dom åt huvudet, som Ingvar Kamprad, Benny Andersson och Ingmar Stenmark.
  • Böckerna som beskrev Jantelagen är skrivna av den norskdanska författaren Aksel Sandemose och handlar om staden Nyköbing på Jylland, där han växte upp. Han led av vissa övermänniskoteorier, som inte riktigt stämde med tyskarnas när dom gick in i Norge. Vi tog då emot honom i Sverige som flykting med öppna armar.
  • Nej, folk dansar inte och sjunger inte på tunnelbanan i New York eller London heller.

Att vi har  fördomar om oss själva, är alltså typiskt svenskt.

DSC_1369 (kopia)Svenskt affärsunder i London.

Men fast vi inte har så höga tankar om oss själva, så är det ändå kring oss jorden snurrar. Designar någon en tröja har vi ett svenskt modeunder, spelar någon in en skiva så har vi ett svenskt musikunder och startar någon en restaurang utomlands, är det ett svenskt matunder. Själv är jag stolt över det svenska hårdrocksundret, när man träffar folk på klubbar utomlands, som börjar prata om Inflames och Sabbaton.

DSC00892 (kopia)

Jag spelar ju inte själv, men jag tillhör världens mest hängivna hårdrockspublik som banden bara älskar. Halestorm och Five Finger Deathpunch gör det för det har dom sagt, ljussättningen på Bandit Rockawards visar ju det med all tydlighet. De är helt enkelt en hyllning till oss svenskar.

Appropå låttiteln, visst känner man en viss stolthet över att man är svensk och att alla beundrar oss. Men det är ju inte underligare än när jag tänker för mig själv att japaner är fantastiska, varje gång min gamla risiga Toyota rasslar igång.

Va ???????

Tänker inte ni så ?

KajsaLisa

 

EN RÖR(L)IG TRISS.

Helgens fototriss har temat rörligt, lägger väl ut tre bilder och filosoferar lite kring begreppet.

#Blogg100

(98)

LÅGTRYCKSRÖRELSER.

dsc_0118-kopia1

Jag brukar påstå att bilderna blir bättre när det regnar eftersom färgerna blir bättre. Men man kan även hitta mer rörelse och dramatik. Bilden är tagen under början på ett åskväder när jag ville testa ett regnskydd jag köpt till kameran. Lägg märke till en kul detalj, nummerplåten på bilen är suddigare än tjejerna, jag fick alltså följa med med kameran när jag tog bilden. Ta sådana här bilder lite på håll så man kan beskära dom, bilden blir oftast bättre om folk springer in i den än ur den.

CYKLISK RÖRELSE.

DSC_3486 (kopia) 2

Men så var det ju färgerna också. Säkert har någon hört det gamla tipset, köp aldrig en begagnad bil när det regnar, då är alla bilar blanka. Mitt sjätte fotosinne sa mig att jag skulle hoppa av vid Kristinebergs tunnelbanestation och fota. Det var när jag stod här i regnet som jag förstod varför jag älskar att fota tunnelbanor. Hittar man det där kanonmotivet och missar så är det bara att vänta, för det återkommer i en cyklisk rörelse hela tiden.

Men ett tag stod jag faktiskt och undrade vad fan jag sysslade med, en grå Tranebersbro på ena sidan, men så fullbordades en längre cyklisk rörelse där tidtabellerna stämde på bägge sidor av av perrongen. Shit vilket djup det blev i bilden.

MUSIKRÖRELSEN.

DSC01693 (kopia) 2

Det rör sig mycket på en rockscen, men bilder blir ofta suddiga och i bästa fall frysta. Men det finns ett undantag, trummisen.

Trummis i ett band är en otacksam uppgift, ett hårt slit längst bak på scen utan uppmärksamhet. Det är bara att titta i mitt arkiv, hur många bra trummisbilder har man egentligen? Här är ett av dom få undantagen, Halestorm på Debaser Medis. Alla går av scenen och han kör ett trummsolo med spottarna på sig . Tillhör ovanligheterna på konserter.

Fast det är klart, han är ju brorsa till sångerskan Lzzie Hale.

KajsaLisa

 

 

VEM FAN ÄR BRYAN PETERSON

Annikas bokbloggsjerka ställer en svår fråga den här helgen.

#Blogg100

(97)

jerka11Om du skulle få möjlighet att intervjua någon av dina favoritförfattare, vem skulle du i så fall välja och vilka frågor skulle du ställa? (Du behöver inte skriva en lång lista med frågor utan några exempel är helt okej)

Alltså skall jag hitta en intressant författare att intervjua.

En filosof som jag tyvärr glömt namnet på, påstod att:

Att en person uträttat något säger egentligen bara om honom att han uträttat det.

Jag har stött på många människor som tyvärr stämmer in på den beskrivningen.

Men vi kan väl ta några författare som kan vara intressanta att intervjua.

  • Sir Artur Conan Doyle: Intressant och klurig typ som uppfann Sherlock Holmes, kanske präglats lite för mycket av den Viktorianska eran vilket inte var så trevlig, men han har lyckats teckna litteraturens mest bestående personporträtt och har säkert lite tips kring det att komma med. Tyvärr är han död och hade han inte varit det så hade vi ju kunnat prata om hur man kan hålla sig vid liv i 155, år, vilket skulle varit en bedrift.
  • Stieg Larsson: Vi kan diskutera högerextremism och rasism eftersom han startade Expo. Sen är man ju nyfiken på om det fanns ett fjärde milleniummanuskript, fast han är ju också död.
  • Douglas Adams: Galaxenförfattaren med kulsprutehumor som man knappt hinner med att skratta mellan skämten. Under den tid jag skrivit så har jag försökt träna mina hjärnsignaler att ta andra vägar mellan hjärncellerna än dom borde göra. Vad skulle inte denna mästare kunna lära mig, om det inte vore för att…….

Jag menar visst är det typiskt, här försöker man bidra med en intressant diskussion, sen går mina intervjuoffer och dör. Nu skiter jag i det här, är det så det inte passar så skall jag tänka bara på mig själv.

Jag skall intervjua Bryan Peterson.

Vem fan är han då?

Bryan Peterson är världen bästa fotoboksförfattare, som jag berättat om tidigare. Inte nog att han tar rent fantastiska bilder, han kan förklara varför dom blir så bra också.

Till och med så vi vanliga människor begriper, jag hittade den här boken lagom när vredet på min förra systemkamera höll på att fastna i autoläge. Plötsligt hade min kamera en massa funktioner att fingra på, oj vad kul det blev.

Men vad skall jag fråga honom om?

Först skall jag lusläsa boken från pärm till pärm, sen kommer det säkert att dyka upp frågor. så det viktigaste.

Hur man säljer in sig.

DSC_3209 (kopia)

Sen tar jag ännu bättre bilder än den här från förra resan och National Geographic betalar hotellrummet.

Visst skall man ha drömmar, men har du en kamera som går att ställa manuellt med tid och bländare så är det här ett vettigt köp. Har du en systemkamera kommer du att få ut mycket mer av den om du köper den här boken. Strunta i stuprörsobjektivet för flera tusenlappar, den här boken ger mer till ett bra mycket billigare pris.

KajsaLisa

 

KAJSALISA FLUMMAR RUNT I LONDON DEL 5

Lite för många vätskekontroller.

#Blogg100

(96)

Vaknade upp till en fin morgon, en sån morgon som det brukar vara när jag är i London, idag blir det långpromenad i solen. Iväg mot Waterioo Station. Men istället för att åka Jubelee Line tog jag Barerloo line sen …

DSC_3055

Shit det blev lite fel här.

DSC_3064

Okej, jag har ingen aning om vad jag befinner mig, men hittar jag inte rätt får jag väl ringa efter en Taxi.

DSC_3067

Spännande miljö, men var finns den på kartan?

DSC_3084

Så  där, hittade rätt tillslut, uppe vid Lower Marsh en plats jag berättat om tidigare. Ta alltså Jubilee Line  Gå ut på Waterloo Road. ta till höger, runda brandstationen som är ombyggd till Pub och du är framme. Waterloo Station är stor och springa runt den ett varv på utsidan är ingen höjdare.

Vi kan börja dagen med att besöka en av mina favoritaffärer i London, den här bokhandeln som tydligen ingår i en kedja. Man hittar alltid något här inne och det är jättebilligt. Vill du skära upp en köttbit och bjuda din granne på hittar du säkert en kokbok, vill du däremot skära upp din granne så finns det naturligtvis inspirerande mord och skräcklitteratur.

DSC_3081

Sen finns det ju givetvis andra hyllor ifall du behöver inspiration att göra något annat med grannen.

DSC_3080

Lower Marsh är en liten lugn affärsgata i början ligger en kubansk bar.

DSC_3077

Dom har öppnat sommarens uteservering, det blev en tidig lunch med pulled pork, ris och stekta bananer.

DSC_3071

Bilden visar inte sanningen, det är jättemycket mat för lite över fem pund, skall jag verkligen få i mig det här ?

DSC_3090

Går ner till Themsen, proppmätt. Jag har promenerat här ett par gånger tidigare i bloggen, men jag tycker att det är värt att propagera lite för Southbank som det här stället heter, det är faktiskt rätt okänt för dom flesta, det enda många känner till är det där svindyra pariserhjulet man skall stå i kö till. Testa den här promenaden i stället som innehåller jättefina gratisvyer.

DSC_3091

Nere vid Londons enda beach som bara finns när det är lågvatten i floden. Bilderna till det här inlägget är tagna i April, längre fram  mot sommaren kryllar det av människor här, den lilla stranden brukar vara ett tillhåll för strandkonstnärer.

DSC_3087

 

Men det är lite tidigt på säsongen, det här var den enda kulturpersonlighet jag stötte på. Han gav publiken sin egen högst personliga tolkning av Beatleslåten She Loves You. Han sjöng hellre än bra.

DSC_3094

Fortsatte in på designgallerian OXO som jag blivit något av en expert att fönstershoppa i, utan att handla ett dugg. Det var Tisdag och jag hade bestämt mig för att min shoppingdag skulle bli Torsdag, då jag riktigt skulle frossa i shopping. Men det finns många roliga butiker här och allt är inte svindyrt.

DSC_3103

Passade på att designa en tavla av en båt när jag var här.

DSC_3106

Det som är roligt med Londons södra strand är att man har sparat  gamla byggnader vilket man inte gör i East End. Den här innehåller ett galleri som tyvärr var stängt nu.

DSC_3124

Den här gången gick jag inte in på Tates Modern, Londons motsvarighet till Moderna Museet utan var bara inne i deras affär och handlade. Utanför fortsatte jag med mitt evighetsletande efter skumma vinklar på Milleniebron.

DSC_3112

Fortsatte in under broarna, gåtan med pelarna utan bro som jag visat tidigare kommer jag att återkomma till.

DSC_3113

”Sådär äntligen, sista niten är islagen.”

”Jovisst men vad har man för det då, dyker säkert upp någon sån där självutnämnd konstnär och försöker göra modern konst av det med kameran”

”Suck, ja jag vet, djävla prettoturister”

DSC_3134

Stannade till vid en pub med uteservering, en pims i värmen sitter aldrig fel. Problemet är att dom försvinner så snabbt.

DSC_3143

Fortsatte min promenad mot målet och hann med en vätskekontroll till med pims, innan jag gick vilse igen borta vid London Bridge, undrade om jag kanske skulle gå in på det här gamla sjukhuset och säga att jag akut hade drabbats av dåligt lokalsinne.

DSC_3147

Men tillslut kom jag rätt, Burrogh Market vid London Bridge.

DSC_3146

Tänkte äta här själv och fota en massa massa häftiga matstånd, tyvärr är den bara halvöppen men det här såg väl gott ut.

DSC_3145

Tydligen skall man gå hit Torsdag- Söndag då kryllar det av stånd med delikatesser, antingen går man runt och småäter eller så äter man vid ett lunchställe här.

Det som gör den här platsen så häftig är alla gjutjärnspelarna och tågen som rasslar ovanför på valven som korsar marknaden, men min favoritbutik kanske …

DSC_3150

Hurra, den var öppen, här säljer dom öl från hela världen.

DSC_3152

Vilket gör att det är väldigt svårt att välja.

DSC_3137

Nu är jag färdig med med marknaden, nästa gång jag åker hit får jag besöka den på rätt dag, den får inte plats i mitt späckade Londonschema. Promenerar över London Bridge till  City of London. Bankernas plåtskrapor växer upp som svampar ur jorden, den ena mer bisarr än den andra, men nu skall jag berätta en story som är både otrolig och sann som handlar om vad som kan hända om man låter arkitekterna flippa ut hur som helst.

DSC_3156

Hörde den här historien när jag gick min London Walk i avsnitt 2 i serien. Om man kollar på fasaden har man fäst ett solskydd över den. Men det är inte till för dom som jobbar här. Vad man inte tänkte på när man byggde den böjda fasaden i söderläge med spegelfönster var att solen förvandlade den till ett stort brännglas. Solskyddet kom upp efter att en börsmäklares nere Jaguar hade smält nere på gatan under. Troligtvis så var det all plast i bilen som rann iväg. Skinnklädseln lär nog inte överlevt den heller.

Många Londonbor som hyser ett förakt för finanshybrisen i dom här kvarteren fick sig ett gott skratt.

DSC_3157

På puben City of Quebec vid Oxford Street avslutade jag dagen med en pubmacka och en öl.

Vis av dagens erfarenheter kommer nu en lista.

Dom värsta ställena att gå vilse på i Centrala London.

  • På tredje plats: Nere vid London bridge när man letar efter Burrogh Market vilket inte var så farligt.
  • Tvåa blir runt Waterloo Station, ruffiga gångar och trappor, lite kul i och för sig men man tappar all uppfattning om var man är.
  • Det värsta av allt: City of London. nog fan gick jag vilse där med, en jävla finansöken i plåt och sten där alla oavsett kön har mörk kostym och alla bussar går åt fel håll, är man dessutom småfull efter alla vätskekontroller med pims bör man absolut undvika detta. Leta rätt på närmaste tunnelbana omedelbart.

DSC_3264

Trött återvände jag till hotellet och studerade dagens inköp. Två böcker i bokhandeln, en om arkitekten Le Corbusier. Så utställningen om honom på moderna för något år sedan, sen har han en roll i dom tre första kapitlen i mitt romanprojekt. En bok om visdomsord från filmens värld (totalt cirka 150 kronor vilket är billig). Kuddöverdrag med seriemotiv från butiken på Tates Modern vilket är värt ett besök. Sen två öl från Burrogh Market, den till höger var god och den till vänster var gudomlig.

Beslöt mig både för att lägga mig tidigt och att ta sovmorgon  dagen därpå, det skulle bli Rock and Rolldag i Camden den dagen så det gällde att vara pigg.

 KajsaLisa

 

 

 

 

 

PERSPEKTIV PÅ SÖDER DEL 6

DEN MYSTISKE SÖDERMANNEN

#Blogg100

(95)

DSC_2840

Jag står och kikar upp på Södermannagatan, vad är då en typisk Söderman? Jo han har knegarkeps, grå cardigan sneakers och oslitna jeans samt skägg.

Han är egentligen en Hipste …. nej förlåt mig snälla södermannen, jag menar inte att vara elak klart du inte är det även om du vill se ut så.

Södermannen är alltså lite kluven, problemet är att människor som är experter på barhäng, vilken IPA som är mest trendig att dricka och dom konstiga band som har spelaffischer  uppklistrade nere vid Slussen, knappast har 5-6 mille att slänga upp för en bostadsrättstrea på Söder.

Folk som har det, brukar vara bra på golf, aktieoptioner och köksöar med marmorbänkar.

Den mystiske Södermannen lever alltså i symbios med den riktiga söderbefolkningen. Han kommer hit och kryddar stadsdelen. Han får låtsas att han bor här, mot att dom riktiga söderborna slipper känna sig som Östermalmsbor. Utan Södermän skulle hela stadsdelen fyllas med små dyra franska kvarterskrogar.

Undrar just om han är rappare när han åkt hem till andrahandslägenheten i Kärrtorp.

KajsaLisa

ATTERFALLSHINKEN

Igår raljerade Aftonbladet om bostadsministern Stefan Atterfalls nya förslag att skaffa bostäder till ungdomar. Läs den gärna, den är riktigt bra.

LÄNK

640px-Stefan_Attefall#Blogg100

(94)

Att ligga på fjärde plats i alliansen när till och med ettan Reinfeldt har problem kan ju inte vara så kul. Dessutom har jag uppfattningen att KD attraherar äldre människor, alltså dom som äldrevårdsministern Maria Larsson ( också KD ) skall ansvara för. Ja ni kan ju tänka er själva där ligger dom hemma omhändertagna av ett kaos som består av kommunens upphandlade femtioelva vårdtjänstföretag. Om någon skickar med dom  ett röstkort med en kuvert som innehåller en valsedel från KD, hur stor är chansen att den hamnar där den ska?

Det här partiet har verkligen skitit i det blå skåpet.

Vara svensk bostadslösminister och  försöka pressa sitt parti över 4%spärren i riksdagsvalet kan ju knappast vara en höjdare. Stefan Atterfall är alltså desperat och måste försöka attrahera ungdomen. Hans förra ide löste ingenting, den gick ut på att ungdomarna skulle hyra i andra hand om den som hyrde ut fick ta ut ockerhyror. Visserligen så hyr många ungdomar idag lägenheter till ockerhyra, men tydligen tänkte han sig en lösning som gick ut på att dom som egentligen bodde i lägenheterna sov i tält och cashade in.

Men nu fick han en fantastisk ide.

Om man ökar på friggeboden till 25 kvadrat, alltså ett hus som varken byggnadsnämnd eller grannar kan ha synpunkter på, så kommer  villaägarna att bygga små hus ungdomar kan bo i. Men både han och Aftonbladet missade en sak.

Ungdomar bajsar.

Jo det är faktiskt sant och vem kommer att gräva ner riktigt avlopp i marken till dom här husen. Ingen kommer dessutom att gilla att behöva släppa in bajsande hyresgäster i tid och otid. Visserligen kan dom ju bajsa i rabatten och då kan kanske KD sno några väljare från miljöpartiet eftersom det är ett alternativ till konstgödning och kväveutslåpp. Men då blir centerpartisterna arga som också leker miljöparti och dom ligger ju också risigt till

Det får bli en Atterfallshink.

Honey_bucket

Atterfallshinken som får vara max en meter i diameter och max en meter hög skall placeras minst 4 1/2 meter från tomtgränsen ihop med Atterfallshuset utan att grannar eller miljönämnden kan gnälla. Däremot kommer det att finnas rekommendationer att den skall stå i vindriktning från tomtgränsen

Tänk på ifall grannen röstar på KD.

Men den sannolikheten är kanske inte så stor, strax över 3% ungefär.

KajsaLisa

AKTÖRERNAS ENTREPENÖRERS UNDERENTREPENÖRER.

Med anledning av att tågtrafiken mellan Stockholm och Uppsala verkar ha totalhavererat och att dom som sköter tågtrafiken över Öresund strejkar, för att dom är förbannade på att dom får sparken och måste söka om sina jobb på timma eller deltid, samtidigt som upphandlarna, aktörerna entrepenörerna och deras underentrepenörer bara ökar i antal, lägger jag ut en repris. 

Visst är det underbart med stora organiserade nätverk av aktörer, ingen har egentligen något ansvar alls och alla kan höja sina löner när dom gör karriär hos varandra.

#Blogg100

(93)

Reprisen som är en äkta rafflande upphandlings och näringslivsaktion, den heter ………

KAMELER PÅ SPÅRET

 

Jag har skrivit om det förra gången jag var här, då var det väl mer som barnvakt, den här gången kändes det annorlunda.

Nu var jag med som hedersmoster.

Efter min prestation som jag skrev om i senaste Dublininlägget, att inte bara hitta den lilla gråa traktorn till syrrans grabbs modelljärnväg, utan även några bilar till så var det självklart att jag skulle följa med på Mälarmodulmöte.

Föreningen Mälarmodulmöte består av mest äldre herrar som umgås på nätet och bygger modelljärnvägar ihop. Man bygger lösa moduler som man bestämt hur dom skall se ut i ändarna. Sen träffas man några gånger per år i en stor lokal och kopplar ihop dom, för att köra ihop. Jag tycker det här är kul, det är en utmaning att försöka fotografera, ljuset är inte det bästa och man behöver bra skärpedjup. Sen dyker det upp något jättestort gråhårigt huvud bakom landskapet och förstör bilden.

Egentligen vet jag inte vad som är roligast, dom fantastiska modellerna eller dom tindrande ögonen på dom äldre män som leker med dom. Hur som helst är det kul och jag tycker det här är ett kreativt sätt att använda internet istället för att göra facebookuppdateringar om vad man åt till middag.

Vi kan väl kolla runt lite i landskapet, en faluröd sommarstuga med en gammal Volvo och påminner inte hårfärgen i bakgrunden om dom där molnen som täckte himlen hela sommaren. Kan det bli mer svenskt ?

Men oj, här var det lite mer aktion, polis med dragna vapen vad har hänt ?

Nej, det är inte krocken, brandbilen är redan på plats.

Aha, nu ser jag, kameler på spåret, är det inte snö, höstlöv eller kontaktledningar som ramlar ner så kommer det kameler.

I dom här husen sitter banverkets och SJs upphandlare, nu gäller det att snabbt hitta en privat aktör som tar bort kamelerna från den konkurensutsatta järnvägen. Någon föreslår att man kan anställa några gubbar i reflexvästar som tar hand om problemet. Han blir utskrattad och alla påpekar att gör man så räcker inte budgeten till att anställa nya upphandlare, dom gamla har ju gjort karriär och blivit chefer över varandra. För att lösa situationen snabbt så skyller dom i gula huset på dom i gråa huset och dom i mittenhuset skyller på dom andra.

Då dyker SJs gamla styrelseordförande Ulf Adelsson som sa vad han tyckte och fick sparken  upp och säger ha ha, vad var det jag sa.

Men tillslut hittar man en lösning alla skyller på alla.

Tillbaka hos kamelerna, en lokchaufför blir tillrättavisad av ledningen för att han hållt tidtabellen, hade tåget varit två timmar försenat som det brukar,  så hade kanske kamelerna hunnit gå därifrån. Det bästa vore om han inte kom alls, för då hade man sparat i budgeten.  Köra en massa tåg hit och dit kostar pengar.

Men tillslut så bestämmer sig gubbarna på Åkerbocks mekaniska verkstad att lösa problemet innan kamelerna ger sig på äppelträden i villaträdgårdarna  runt omkring. Man lyfter bort dom med trucken, den skall bara repareras först.

Men är infrastrukturminister Catharina Elmsäter Svärd  underrättad om banverkets kamelproblem ? Nej, hon har inte tid nu, hon håller på med ett projekt för nöjdare resenärer.

Efter som man inte lyckas fixa snabbare tåg eller pålitligare tåg, så satsar man nu på sötare tåg. När vi stått fastfrusna i perrongen i flera timmar så dyker det upp och vi säger

Gud så sött.

Sen har vi glömt alla problem, Stinsen kommer och bryter loss skorna från perrongen med spett och vi kan kliva på.

Som ni märker så bygger man inte bara realistiska modeller utan har realistisk trafik också.

Och realistisk upphandling naturligtvis.

KajsaLisa

Okej, det här inlägget satte jag ihop år 2012, ni vet på den gamla goda tiden när bara kontaktledningarna ramlade ned, alltså innan tågen började ramla av spåren för att dom inte höll ihop. En del av kontaktledningsproblemet är ju i och för sig numera löst, eftersom Trafikverket räknat fel på 20 miljarder och pengarna bara räcker till kontaktledning i halva Sverige. Fördelen med att inte ha någon kontaktledning är ju att den inte kan ramla ner och tågen ramlar inte av spåret eftersom dom inte kan köra där.

Ärligt talat så har jag ett jättebra förslag, istället för att man ger sig på dom som försöker hålla igång Öresundståget, så tycker jag vi säger upp alla aktörer, entrepenörer, upphandlare och löst folk som inte har något ansvar alls, men stora möjligheter att höja lönen och göra karriär inom den soppa som idag kallas tågtrafik.

Sen återanställer vi dom på timma och ringer dom när vi behöver dom.

Vilket inte lär bli så ofta.

För pengarna kan vi återanställa dom där gubbarna i reflexväst som vet hur man får skiten att fungera.

HÅLLIGÅNG I SKOGEN

Eftersom det var helg mitt i veckan lägger jag in några bilder från den i Marits helgbild.

#Blogg100

(92)

En del som kommenterade mina  förra inlägg utgick från att jag var en riktig stadsbo, vilket jag naturligtvis är, däremot så är jag rätt skruvad i huvudet och gillar galna saker som liksom ligger utanför komfortzonen.

DSC01780

Den här gången var jag sillunchansvarig, Ramlösaflaskan innehåller snaps, för viktens skull. Vad som händer efter sillunchen tar jag inget ansvar för.

Jag har tillhört en scoutkår rätt länge och i år var det några som beslöt att ta tag i en gammal tradition nämligen …….

Nej, jag kommer absolut inte att berätta vad det här heter även om det har ett speciellt namn, eftersom jag inte vill röja vilka som sysslar med det här. Jag skrev ju scouterna och det här kanske inte är så himla politiskt korrekt. Innan första bilden så vill jag berätta följande:

Det här planeras av en självutnämd kommite inför varje Kristihimmelfärdshelg och har gjort ett uppehåll några år, på grund av brist på deltagare. Det riktar sig till vuxna scouter som en form av ledarvård alltså inte till barn. Dessutom så betalar vi det ur egen ficka så det belastar inte kåren. Är det någon som har synpunkter på att det dricks en del så kan jag bara säga att det är inte så lätt att hitta folk som offrar fritid och semester på andras barn. Ställer man dessutom krav på att dom skall vara lika präktiga annars så kan dom ju försöka hitta dom personerna. Troligtvis skulle det sluta med att sista man släcker lyset i scoutstugan.

DSC01789 (kopia)

Här har vi just tävlat i att spika fast ägg på plankor, utan att dom skall gå sönder, sillunchen har ökat kreativiteten.

DSC01797

Skogspolo men innebandyklubba. Ryttaren får inte nudda marken men hur han rider är upp till honom eller henne.

DSC01788

Så här lyfter man en hink fylld med stenar och vatten, med hjälp av toapapper. Har man inget rep får man vara kreativ.

Fast jag kanske är en stadstjej trots allt

DSC01800 (kopia)

Den här staden passerade vi vid tretiden på natten i ösregn, vi gick av leden in i den lilla sörmländska staden, för att försöka gå på leden igen som var omdragen, så vi gick vilse i två timmar. Tyckte bilden blev bra fast jag var för trött att att ställa in kameran.Det här är motiv som passar mig.

Jag brukar ju propagera för sån här fotografering och kan jag göra det under dom här förhållandena, så kan det ju inte vara så farligt att åka in till stan där man bor och plåta i mörker och regn eller hur.

Testa gärna.

Lägger in en video med en som gick in i stan och gick vilse, fast på ett annat sätt.

 Jag tror inte han heller hittade Sörmlandsleden.

KajsaLisa